torsdag 17 maj 2012

Franska tanter




Det sägs att den svenska tanten som fenomen är utrotningshotad. Hon som står som symbol för det trygga, stilla livet, klädd i hatt, poplinrock, Systerskor och handväska, respekterad, med rätt att vara lite barsk.

Kan nog ligga något i det. Den nya generationen svenska "tanter" kommunicerar en annan mjukare livsstil. Hon, som utan särskilt dåligt samvete tar time out från barnbarnen och  far runt i världen i sportskor, skärmmössa , bekvämt skurna långbyxor och ryggsäck,  vetgirigt på jakt efter nya upplevelser och intryck. Men respekterad? Rätt att vara barsk? Knappast på det sätt som på den "riktiga" tantens tid.

I Frankrike däremot tycks den franska tanten leva i högönsklig välmåga. I varje fall i den lilla sydfranska staden Banyuls, där jag brukar hålla till. Där fullständigt vimlar det av äldre damer, vars attribut tydligt skvallrar om en tid som inte rusat fram riktigt lika fort som här i norr: Ankellånga vida kjolar, väl ingångna breda skor, med plats för hålfotsinlägg, sedesamma blusar över rediga koftor eller stickade västar.

Däremot är den stadiga handväskan oftast utbytt mot den sydeuropeiska flätade bastkorgen, i vilken dväljs råvaror till dagens lunch och middag och de obligatoriska baguetterna - att baka bröd är inget en fransk husmor, ung eller gammal,  behöver ägna tid åt i ett land där bagerierna ligger lika tätt som korvkioskerna här hemma.

Av stress märks ingenting. Tvärtom, de dagliga inhandlingsturerna går i maklig takt med långa trevliga pratpauser när någon bekant dyker upp på gatan.

I matbutikerna och i de öppna stånden på marknaden granskas och kläms det nogsamt bland grönsaker och frukt tills det perfekta exemplaret är hittat. Att välja osten för dagen ur det överdådiga utbudet tar också sin rundliga tid och slaktaren och fiskförsäljaren förhörs ingående vad som kan rekommenderas just denna dag.

Och när det så är dags att betala rotas det djupt och länge i väskan under livligt samtal med kassörskan tills plånboken äntligen har kommit fram och den exakta summan kan räknas upp i sedlar och småmynt.

 Ja, det vill säga, om damen inte föredrar att betala med check, vilket inte alls är ovanligt, trots att Frankrike var långt före oss att använda plastkort i tid och otid. Då gäller det för den växande kön bakom vår dam att tänka på något annat en stund.  Först ska läsglasögonen fram, så bläddras det i checkblocket och under artigt konverserande med kassörskan ifylls så respektive kolumn med sirlig fransk handstil. "Cést quel jour ajourd`hui, Madame?" "Mais, oui, Madame!" "Bien sûr, Madame!" "Merci, Madame!" "Bonne journee, Madame!" "Au revoir!"

Har nu irritationen stegrat sig bland de som väntat på sin tur?
Nejdå. I varje fall syns inga sura miner eller otåliga gester, som så ofta i kalla Sverige, när det inte går tillräckligt snabbt. Och råkar vår dam komma i vägen för en inpasserande yngre kund får hon genast ett "Pardon, Madame", inte ett  nedlåtande "Seereförkärring" i örat.

 Sensmoral: Pensionera er i Frankrike. Eller, föresten. Inför det obligatoriska ämnet i skolan : HSR, hyfs, stil och respekt för alla generationer. Alternativt: Ge oss alla, nu levande och kommande, åter rätten att fokusera på en sak i sänder. Amen.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar