För den hårt arbetade delen av Sveriges befolkning är de första månaderna på det nya året en enda lång uppförsbacke. Inte en ledig helg i sikte, bortsett från sportlovet som ju inte alla är förunnat att utnyttja.
Vi frilansande seniorer däremot har inga som helst problem med att unna oss trevliga avbrott i de dagliga rutinerna. En alldeles vanlig torsdag kan vi till exempel, utan ett uns av dåligt samvete, bege oss ut på Ålandskryssning, denna gång med Östersjöns enda paradis, enligt reklamen.
Detta flytande Eden bjuder på konstgjorda palmer, spaanläggning, paraplydrinkar, wiskybar med vidhängande cigarrökrum (flitigt anlitat av de som föredrar smala vita dylika och inte vill gå ut på däck i bisterkylan) spelautomater, karaoke, diskotek och dans till svensktoppsorkester.
Det säger sig självt att med denna mix av förströelser är också publiken blandad. Från unga damer i svarta tajts och urringade glittertoppar till äldre herrar i vit uppknäppt skjorta, vilka har svårt att hålla fingrarna borta från de tidigare nämnda.
-Skönt att vi är är tillsammans, så man slipper de där gubbarna som slickar sig om munnen, suckar lättat en av de yngre damerna i vår grupp, van vid kryssningar.
Kvällens middag är bokad i den stora buffématsalen som lockar med medelhavstema och gratis alkoholhaltigt fluidum. Det blir en sittning i döda viners sällskap och en medioker gastronomisk upplevelse. Sen stängs dryckeskranarna av och personalen börja blinka med ljuset för att få ut oss i tid inför nästa sittning.
Men vi har ändå trevligt, pendlande mellan engagerande samtalsämnen som digestionsbesvär, vilka signaler man ger om paraplyet i drinken är uppfällt eller nerfällt, avgrundsskillnaden mellan handskalade räkor och burkdito, viktväktarna kontra LCHF, nyttan av pilotter och varför man ska resa till Azorerna.
Resten av aftonen ägnas åt seniorspotting över öl och annat läskande. Först de frimodiga karaokeartisterna, som ingår i ett av de obligatoriska konferensgängen. Därefter bussresenärerna från övriga delar av landet, vars högsta nöje tycks vara att parvis knuffas runt på dansgolvet till tonerna av det för kvällen anlitade wanna- be-Larsz Kristerz-bandet. Sen den supermusikaliska trion med sin manliga frontfigur som får vissa av oss att önska bort de senaste fyrtio åren. Sist en titt in på diskoteket- där vi brutalt kastas tillbaka i realtid.
Lika bra det. Dags att krypa till kojs, bokstavligen för en gång skull. Det tär på kroppen att partaja hela natten. Erkännes.
Påföljande dag, efter en frugal frukost och en stabbig lunch, där gårdagens potatis i återvinningens tecken nu presenteras som "rostad" eller "mosgratinerad" återstår bara en kompletteringsrunda i taxfreebutiken.
Nä, vi förutseende seniorer faller inte för frestelsen att släpa hem kartongvis med gräsklipparöl genom fredagens rusningsträngsel (ölet är föresten billigare på en annan kryssningsbåt). I stället baxar vi vår lätta dramaten genom köerna utan hets.
Där gick det tåget- so what? Det kommer ju ett till. Vi hinner nog hem ändå till Skavlan, med god marginal. Och storhandel är inget vi tack och lov behöver ägna kommande lördagsförmiddag åt. Veckan har så många andra dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar